Attans vad fort helgerna går.

I fredags så var vi på avdelningen hem till en jobbarkompis på middag och lite tjatter. Det var väldigt trevlig ordnart och roligt. Tyvärr var jag tvungen att lämna ganska tidgit då vi hade gårdstädning på lördagmorgon.

Jag är ju en av dessa som tycker att det är ganska trevligt, man ser sina grannar, vi tycker att det är skönt .

att vara ute och det blir ju väldigt fint när det är klart. Tyvärr kunde vi inte vara med hela dagen då vi sen en tid varit bortbjudna.

Vi var hemma hos Birgitta på middag, även det var trevligt. Barnen var trötta så det blev inte så sent. När barnen gått och lagt sig, Pär och jag sitter i soffan och tar det lungt ringer telefonen. Kl är 23 och när Pär räcker över luren till mig och säger "Det är din pappa", visste jag att det hänt något.

Mamma var på väg in till Avesta lasarett med ambulans, hade väldigt hög feber och benen bar henne inte. Ola hade kommit för att hjälpa till. När man får ett sådant här samtal så känns dessa 12 mil väldigt långa.

Vaknade i morse, väldigt sent för oss faktiskt, 9:30. Kände i hela kroppen att jag inte sovit så gott. Ola ringde kl 01 och talade om att han och pappa på väg hem. De visste inte vad det var för fel på mamma, men de lade henne i ett av de rummen som de gjort ordning för de misstänkta fallen för Svininfluensan.

Idag har vi fått informationen (ingen får besöka henne då de inte vet vad det är) att hon är bättre, de har röntgat lungorna för att se om det är lunginflammation. Hon får svar på dessa prover och rötgen i morgon. Men ser allt bra ut så får hon åka hem.